Skolmuseum
I år - 2017 - firar vi 175 året for folkskolans start och 200 året för denna skola. Den 19 augusti firade vi jubileet.
På initiativ av hembygdsforskaren Sten Johansson har nu byggnaden bevarats inför framtiden. Byggnaden är väl vald. Ullervad-Leksbergs hembygdsförening har tillsammans med Mariestads kommun och Vadsbo Museum inrättat de tre befintliga rummen till skolsal, sockenstuga och lärarbostad. Skolsalens kartor och planscher, svarta tavla, fasta bänkar och materielskåp, syftar till att söka ge en bild av skolverksamheten förlagd till tiden omkring år 1900. Här finns griffeln och hartassen, Folkskolans läsebok och katekesen, med pärmar lika outslitliga som innehållet är omständligt. Sockenstugans mer myndiga inredning och skollärarens kök kompletterar bilden. Skolundervisningen i Leksbergs socken med sin långa och växlingsrika historia speglas på ett enastående sätt vid foten av Leksbergs backe. Omramat av tre i tidsföljd uppförda yngre skolbyggnader ger det för skolhuset en unik bild av 175 års skolhistoria i socknen. Skolmuseet i Leksberg invigdes den 8 augusti 1992 av Lennart Orehag, tidigare generaldirektör vid Skolöverstyrelsen och landshövding i Skaraborgs län.
Elisabeth Göthberg Museichef
Skolsalen
Katedern
Köket - lärarbostaden
Sockenstugan
SKOLAN I HISTORIEN
EN ÅTERBLICK SPEGLAD GENOM LEKSBERGS SKOLMUSEUM
Införandet av 1842 års folkskolestadga befäste en lång tradition av folkbildning i landet. Det ansågs tidigt nödvändigt ad fostra folket till vissa bestämda kunskaper och insikter till gagn för samhället och den kyrkliga gemenskapen.
Ända sedan reformationen på 1500-talet utgjorde Martin Luthers lilla katekes grundstenen i denna folkfostran. Katekesen innehåller bland annat Tio Guds bud, Fader vår och Trosbekännelsen. Ända in i vårt århundrade skulle alla barn lära sig katekesen utantill. I fyra hundra år var psalmbok och katekes det centrala i undervisningen.
I 1686 års kyrkolag stadgade Karl Xl att alla barn dessutom skulle lära sig att läsa. Kunde inte föräldrarna lära barnen skulle klockaren göra det. Folkundervisningens former var länge starkt skiftande. Gränsen mellan hemundervisning, hemskolor, privatskolor och sockenskolor var ofta oklar. I början av 1800-talet fanns det fasta eller ambulerande skolor i uppskattningsvis var tionde församling. I de fall man hade fasta skolbyggnader ansågs socknen välförsedd, även om lokalen var bristfällig eller torftigt utrustad.
"Tjenliga rum för folkskolor"
Folkskolestadgan från år 1842 främjade tanken på obligatorisk skolgång och permanenta skolbyggnader. Inom fem år skulle minst en, helst fast skola, ha upprättats i varje församling. Kommuner och enskilda skulle stå för kostnaderna för skolhus och lärarnas lön. I varje socken skulle det finnas en skolstyrelse med kyrkoherden som självskriven ordförande.
Själva skollokalerna behandlas i stadgans § 3:
"Hvarje skoldistrict åligger anskaffa och underhålla tjenliga rum för de folkskolor, som inom districtet finnas eller blifwa inrättade. I kostnaden härtill skola alla inom districtet boende deltaga, efter de grunder som inom orten följas i fråga om kyrkobyggnad, så framt ej annorlunda därom öwerenskommes; beroende det af församlingsboerne sjelfwe att, där fast skola inrättas, efter sig förtecnde omständigheter bestämma dess läge, dock helst nära intill ordförandens i skolstyrelsen bostad, för att lätta hans uppsikt öfwer skolan"
Sekelskiftets undervisningsformer
Vid 1900-talets början genomgick skolundervisningen flera väsentliga reformer. Till grund för ett modernare synsätt på pedagogiken låg 1900 års sk normalplan. Den nya läroplanen betonade åskådningen i undervisningen. Med hjälp av bilder, planscher, kartor, modeller och laborationer i fysik och kemi skulle barnen förstå bättre. Lärarna rekommenderades att använda svarta tavlan och teckna med krita.
Röster höjdes även för att förnya beståndet av läseböcker. Den ojämförligt mest använda Läsebok för folkskolan, som började utges 1868, ansågs nu föråldrad. En ny serie läseböcker framställs i regi av Sveriges allmänna folkskollärarförening. Man engagerar flera skönlitterära författare, vilka fick stor betydelse för folkskolans undervisning. Sagan och äventyret slog sig nu ned i katedern. Några av de böcker som utgavs var Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf, 1906-07, Svenskarna och deras hövdingar, Verner v Heidenstam, 1908, Från pol till pol, Sven Hedin, 1911, samt Sörgården och I Önnemo av Anna Maria Roos, 1912. Fantasin ställdes nu målmedvetet i undervisningens tjänst.
Undervisningen i Leksberg
Socknarna inom nuvarande Mariestads kommun hade genomgående varit tidiga med inrättandet av fast skolgång. Tidigast att anskaffa eget skolhus torde Leksbergs församlingsbor varit. Undervisningen bedrevs i klockarebostaden. Efter diskussioner i kyrkorådet under 1810-talet, beslöt man ersätta den äldre bostaden med en ny som kunde inrymma både boningsrum och skolsal.
Församlingen inköpte en timrad enkelstuga från Torsö, vilken efter att ha blivit skäligen inredd togs i bruk för sina nya funktioner. Undervisningen tycks ha pågått här i ca 15 år fram till 1831, varefter en ny skolbyggnad uppfördes i anslutning till den gamla. Denna kom dock även i fortsättningen att fylla en funktion i församlingen, nu som sockenstuga och kyrkvaktmästarbostad.
Den åldriga enkelstugan från Torsö har under flera sekel varit i anspråkstagen för skiftande verksamheter. I vår tid kan ytterligare en funktion adderas.
Skolmuseum
På initiativ av hembygdsforskaren Sten Johansson kommer nu byggnaden att bevaras inför framtiden. Byggnaden är väl vald. Ullervad-Leksbergs hembygdsförening har tillsammans med Mariestads kommun och Vadsbo Museum inrättat de tre befintliga rummen till skolsal, sockenstuga och lärarbostad.
Skolsalens kartor och planscher, svarta tavla, fasta bänkar och materielskåp, syftar till att söka ge en bild av skolverksamheten förlagd till tiden omkring år 1900. Här finns griffeln och hartassen, Folkskolans läsebok och katekesen, med pärmar lika outslitliga som innehållet är omständligt. Sockenstugans mer myndiga inredning, och skollärarens kök kompletterar bilden.
Skolundervisningen i Leksbergs socken med sin långa och växlingsrika historia speglas på ett enastående sätt vid fotens av Leksbergs backe. Omramat av tre i tidsföljd uppförda yngre skolbyggnader ger det första skolhuset en unik bild av 175 års skolhistoria i socknen.
Skolmuseet i Leksberg invigdes den 8 augusti 1992 av Lennart Orehag, tidigare generaldirektör vid Skolöverstyrelsen och landshövding i Skaraborgs län.
Elisabeth Göthberg museichef
Vadsbo musém
1992