Kapellplatsen

alt

alt alt

Kulturpris

Hembygdsföreningen fick mottaga Mariestads kommuns kulturpris för 1988, bl.a för utgrävningarna på kapellgärdet. Kulturnämndens motivering för priset: "Föreningen har - inte minst genom utgrävningarna av Karleby forna kyrkby - ökat intresset för och kunskapen om den egna bygden och är därför en god representant för hela hembygdsrörelsen".

Länkar: Bilder från utgrävningarna finns i bildarkivet.

Utgrävningarna på Kapellgärdet.

Den utan all tvekan största händelsen i hembygdsföreningens historia är utgrävningen av fornminnesplats nr 32 på Nolgården i Karleby. Folktraditionen om kapellet vid Tidans strand som bygdens folk generation efter generation omhuldat och fört vidare, fick till slut sin överraskande förklaring. Det hela började hösten 1986. Ägarna till Nolgården Britta och Jan Rönnholm, hade under den torra sommaren märkt en tydlig skördenedsättning på en liten fyrkant i sitt i övrigt ganska frodiga vetefält. Efter att skörden bärgats undersökte de under hösten med spadar jorden där vetet varit markant sämre utvecklat. De fick då fram en stensättning som de med ganska stor säkerhet kunde fastställa var gjord av människohänder. Länsmuseet i Skara kontaktades och gjorde en besiktning av de framgrävda stenarna. De kunde också omgående konstatera att det måste vara något slag av fornlämning som blottlagts. Diskussioner om en eventuell utgrävning upptogs och Länsmuseet klargjorde villkoren för att en sådan skulle komma till stånd. Kostnaden för en fyra veckors utgrävning som i inledningsskedet ansågs behövas skulle belöpa sig till cirka 50 000 kronor, varav Länsmuseet kunde bidraga med 10 000 kronor. Resten måste hembygdsföreningen svara för. Summan förutsatte att arbetet utfördes av frivillig obetald arbetskraft, under ledning av en arkeolog frän länsmuseet. Det skulle snart visa sig att utgrävningarna skulle bli en hela bygdens angelägenhet. Efter vädjan om bidrag till utgrävningarna strömmade pengar in från en mängd privatpersoner och korporationer av skilda slag. Av de större bidragsgivarna kan nämnas: Karleby Byalag, Leksbergs och Ullervads församlingar, Mariestads kommun, Landstingets kulturnämnd, Riksantikvarieämbetet, Grevillifonden, Lions Club i Mariestad och Permaban A.B. Frivillig arbetskraft till utgrävningarna var heller ingen svårighet att anskaffa. En bidragande orsak till det stora intresset var att projektet fick stor publicitet i våra massmedia.

Medeltidskyrkorna.

Spänningen och förväntningarna var givetvis högt uppskruvade då spadarna sattes i jorden den 29 juni 1987 under arkeolog Maria Vretemarks ledning. Alla gissningar och spekulationer kring vad som kunde döljas under jorden hade gått ut på att det varit en “pilgrimskyrka” alltså -en kyrka för vägfarande pilgrimmer- som givit namn åt “Kapparströmmen” i Tidan, och åt Kapellgärdet eller “Kyrkolyckera” på 1771 års storskifteskarta över Karleby. Överraskningarna skulle komma att dugga tätt under utgrävningarnas gång. Redan första dagens arbete gav en föraning om att jorden gömde mer än en kyrkogrund. En järnframställningsplats - som var det första som framgrävdes - nära ågatan, som innehöll slagg och kolrester, var första antydningen om en medeltida bebyggelse som snart skulle komma att bekräftas. Två gravar inne i den framgrävda stengrundskyrkans kor, liksom gravar som låg under stengrunden förbryllade till en början vår arkeolog Maria, och inte förrän under andra årets utgrävning fick hon bekräftelse på sin teori att det funnits två kyrkor på platsen. Den äldsta uppförd omkring mitten av 1000-talet, och den andra, som stengrunden var foten till, i början av 1100-talet. Under de båda kyrkorna hittades också stolphålen till en vikingatida byggnad. En total överraskning var också kyrkogården omkring kyrkorna, som ingen tidigare hört ens en antydan om. Kyrkogården beräknades innehålla cirka 1500 gravar och ytan var 1800 kvadratmeter. Nära 100 gravar grävdes ut och frapperande var det stora antalet barngravar. Barndödligheten var mycket hög under medeltiden och långt in i nyare tid. Utgrävningarna pågick sammanlagt tolv veckor under somrarna 1987-89, och ungefär 2400 frivilliga arbetstimmar utfördes. Sista sommaren var arbetet inriktat på att finna någon mer vikingatida bebyggelse - utöver det hus som legat på samma plats där kyrkorna byggdes - men det arbetet var resultatlöst. Däremot gjordes en annan, och för framtiden betydelsefull upptäckt. Allra sista grävningsdagarna frilades nämligen grunden till den klockstapel som en gång funnits i sydvästra hörnet av kyrkogården. Fragment av en kyrkklocka, ett stort antal metallsmältor plus ett sotlager samt nio stycken - i en symmetrisk kvadrat liggande - stensamlingar berättade att på platsen hade funnits en klockstapel, som av någon anledning drabbats av eldsvåda.

Utgrävningarna avslutas.

De tre årens utgrävningar avslutades den 11 augusti 1989. Därefter vidtog omedelbart återställandet av fornminnesplatsen efter Riksantikvarieämbetets anvisningar. Schaktmassorna återfylldes, fältet planerades och besåddes med gräsfrö. Stengrunden till 1 100-talskyrkan bedömdes inte kunna klara årstidsväxlingarna om den fick ligga öppen varför den täcktes över med ett gruslager, varefter andra stenar lades i markytan, som markerade var fornlämningen låg. Den äldsta kyrkans belägenhet utvisades av i marken nedgrävda ekpålar. Den kristna symbolen korset, format och tillverkat av Karl-Eric Svensson, fick sin naturliga placering i koret i stengrundskyrkan. För den framtida skötseln av fornminnesplatsen har hembygdsföreningen skrivit avtal, dels arrendeavtal med markägarna Britta och Jan Rönnholm, dels skötselavtal med riksantikvarieämbetet, båda på 50 år. Hembygdsföreningen har dessutom återförsäkrat skötselavtalet hos Leksbergs församling, detta som en gardering inför framtiden. Ett arrendeavtal har även tecknats med Gunnar Lycken för en parkeringsplats mellan gamla och nya väg nr 48.Gudstjänsterna vid de gamla helgedomarna återupptogs söndagen den 12 augusti 1990. Den dagen kändes historiens vingslag starkare än någonsin, då biskop Lars-Göran Lönnermark, Skara i sin predikan anknöt till de länge sedan flydda tider då kyrkorna fanns på gärdet vid Tidans strand. En anslående högtid med stor publik fick bli finalen på tre års intensivt utgrävningsarbete. (Hembygdsföreningen ville använda ordet återinvigning på högtidligheten, men biskop Lönnermark förklarade att en kyrkplats är en gång invigd, och då för evig tid, varför det aldrig kan bli tal om återinvigning).

Klockstapeln.

Under utgrävningstiden har det diskuterats flitigt huruvida det skulle vara möjligt att återuppföra någon av de byggnader som en gång funnits på Kapellgärdet. Även Mariestads kommun visade sitt intresse av att något av de vikingatida husen skulle kunna byggas igen. Efter ingående diskussioner i styrelsen var man överens om att om någon byggnation skulle företagas, var första förutsättningen att byggnadsverket inte fick bli alltför arbetsbetungande i framtiden. En klockstapel, som man till slut enades om, skulle uppfylla kraven på litet underhåll och tillsyn, och den kunde dessutom användas vid de gudstjänster som förutsattes bli årligen återkommande. Byggnadstillstånd från kommunen och medgivande från länsantikvarien utverkades, och efter ritningar av Arthur Särndahl, även de godkända av myndigheterna, kunde arbetet påbörjas. Timret skänktes, sågades och bilades av föreningsmedlemmar, och med Anders Skogsberg som byggnadsansvarig utfördes det mesta arbetet av tre erfarna föreningsmedlemmar, Arne Lindh, Arne Lycken och Karl-Eric Svensson. Resultatet blev en stapel som, med 1600-talsförebilderna från Björkäng (Töreboda) och Halna, var det närmaste vi kunde komma en medeltida klockstapel. Den nygamla klockstapeln togs i bruk vid en gudstjänst den 16 augusti 1992. Biskop emeritus Karl-Gunnar Grape invigningstalade och klockan med devisen “Återklang från medeltid” klingade för första gången ut över det gamla kulturlandskapet vid Tidans strand.